Okej mina fina, nu har det gått några dagar sen jag skrev inlägget om att allt har varit som en berg och dal-bana för mig och jag tänker att det är dax att berätta. Ni som följer mig på instagram har nog förstått vad som kommer att ske. 

 

För två veckor sedan gjorde jag något jag inte trodde jag skulle göra på väldigt länge, jag sa upp mig från det jobbet jag i april var så otroligt lycklig över att jag skulle få börja på. Ni hörde mig, jag sa upp mig. Det tog emot att göra det, jag älskar det här jobbet och jag trivs så otroligt bra. Jag är otroligt tacksam över allt som den här arbetsplatsen har gett mig, jag hade inte kunnat fått en bättre start som personlig tränare. Nu tror ni säkert att jag kommer sluta jobba som PT men så är inte fallet, jag älskar att jobba med det jag gör.

 

I våras sa jag till alla runt om mig, ink mig själv, att jag skulle fokusera på mig själv till 100% (jag har aldrig varit bra på det) och det skulle ingen få ändra på. Jag hade då pratat med en kille i princip varje dag sen i december men jag kände ändå att jag ville börja det nya jobbet och bara lägga fokus på det och mig själv. Jag fick en ledig helg i slutet på säsongen och tänkte att jag åker väll ner och träffar honom ändå, bokar flygbiljett och sätter mig på planet ner till Arlanda. Jag tänkte att jag är där ett dygn och sen åker jag till sthlm och träffar en kompis, för tänk om vi inte klickar över huvdtaget också ska jag vara där i två dygn. Nej, ett dygn fick räcka. 

 

Den känslan jag hade när jag var tvungen att sätta mig på tåget in till sthlm den morgonen efter några snabba timmar m honom, den går inte att beskriva. Hur mycket jag än ville träffa min fina vän i sthlm så ville jag inte åka ifrån honom. Det var helt fruktansvärt. Fan. Jag skulle ju faktiskt fokusera på mig själv och inte låta en kille komma in i mitt liv just då. Alla tankar flög omkring i huvudet - vad händer nu, kommer jag bli kär i den här människan, ska jag flyga fram och tillbaka hela sommaren, tänk om han inte gillade mig, om vi vill vara tillsammans ska vi då ha långdistansförhållande (som jag hatar), ok ett steg i taget Natalie. Hela långa (korta) sommaren har gått och jag är så kär den där människan. Jag har flygit så många gånger så jag har tappat räkningen. Han gillar mig (tur för mig). Distansförhållande har vi haft hela sommaren och det har varit tufft. Vissa dagar har det känts som att någon har dött, så jobbigt har det varit. Och så vill vi ju inte ha det. 

 

Dax att knyta ihop detta långa inlägg och kanske komma dit jag ville komma (om ni inte förstått än)  - Jag ska flytta!!!!!!! Om 12 dagar flyttar jag ihop med min andra halva. Jag har fått ett grymt bra jobb i Uppsala (som pt) och jag kunde inte varit lyckligare än vad jag är över allt detta. Jag ska få leva och bo med kille som jag är så otroligt megakär i. Killen som faktiskt gör och kommer göra allt för mig. Killen som jag känner är mitt livs kärlek (den känslan är magisk). 

 

F, jag älskar dig! Och till er andra, jag hoppas ni hänger med till Uppsala för det här kommer bli riktigt riktigt riktigt bra! 

 

- Natalie